Om ni orkar... =)
Its been a while...
äntligen har man tid, energi och lust att springa ner till närmaste it-cafe, det har hänt en hel del dem senaste dagarna. Men jag kan börja från början..
I Tisdags så bestämde sig ett par svenskar från skolan att ha en liten hanami på kvällen, jag och David följde glatt med. Efter en hel del springande runt och fixa lite mat och dricka så började vi gä mot parken, det visade sig att det fanns en park ca 30 min från våran lägenhet, och det var packat med människor. Det fanns tält runt omkring som man kunde köpa mat i, som tex, yaki-tori (grillat kycklingspett) yaki-soba (stektanudlar) onigiris (risbollar) och en hel del annat... Vi gick ner en bit och satta oss på våra presssändning som vi lagt ut, alla runt omkring gjorde mycket liv ifrån sig men det var en trevlig stämning.
"hanamin" verkar vara något som dem flesta företagen bjuder ut sina anstälda på och har roligt , dem flesta grupperna som satt där var otroligt mixade i åldern och dem såg ut att ha sina arbetskläder på sig.
Vi satt där 5 svenskar på en tisdag kväll, med ca 100 japaner runt omkring oss och åt lite god mat med lite öl och japansk sak`e och hade jätte trevligt.
En av oss (som vi träffade för första gången) hade redan studerat i 2 år i samma skola som vi studerar i nu, och han pratade flytande japanska, han studerade till och med i ett japanskt univeristet för tillfället. Så det tog inte lång tid innan det kom lite japanska vänner till han som slog sig ner hos oss.
Det är precis på gränsen till att det shiftar från kalla kvällar till varma kvällar men i tisdags så var det väldigt kallt på kvällen och visst, sak`en värmer en hel del men om man vill kunna stå dan efter så kände man inte för att svepa 2 liter sprit... Men sjâlvklart så var inte alla helt nya för hur en "hanami" ska gå till, och helt plötsligt så kom det upp en massa filtar och kvällen blev räddad. Vi satt hela kvällen till dem stängde (kl 22.00) och smuttade på lite traditionell japansksprit (sak`e) och åt god mat och hade de skoj..
När vi gick hem sä fick vi reda på en rolig sak, det finns en stor metallstålpe som finns några kilometer ifrån oss som ljuser olika färger varje kväll, jag och David har alltid undrat vad den har för funktion. Det visade sig vara att den visade en väderprognos på vilket väder som skulle komma dagen efter. Vit var fint väder, orange var molningt och grönt var regn.
På torsdag morgon innan skolan tar man sig en titt utanför fönstret i undran om man ska ta med sig paraplyet (kostade mig 5 kr) till skolan, kvällen innan så hade väderstolpen visat orange, och visst det var molnigt och såg ut att börja regna när som helst. Så klok som man är så tar man med sig den. Men när man väl kommer ut bland människor så ser man inte en människa med ett paraply i handen. Hela dan går och man kämpar med att få med paraplyt vart man än går.
Efter skolan så går vi alltid ut och käkar lunch hela svenssonligan från skolan, (maten i japan är helt otrolig, Inget jag tänker gå in på idag, men jag vill ha det sagt att japansk mat är extremt god.) Efter lunchen så går jag och David vidare för att fixa internet, men för att få internet måste vi ha ett telefon nummer så vi springer in pä ett mobilkontor och slär oss ner. Efter 2 timmar med våran super japanska och en hel del ringa hit och dit för att kolla det och det... så får vi äntiligen än telefon. Vi tackar för oss och äntligen kan vi fixa internet (så man kanske kan skriva lite kortare bloggar lite oftare... sorry, men kämpa =)).
Vi går vidare till en el butik, det är fortfarande helt grott ute, men ingen har ett paraply med sig, förutom ofcourse yours truly... vi går in och fixar och donar. David hade bestämt sig för att köpa en data och ingen bärbar smidig liten sak som man kan bära utan någon ansträngning. Han ska ha en stationär data med skärm och alla extra tillbehör. Men i hans försvar så var det en hel del billigare, och det tar ju ...bara... 30 min att gå hem frän butiken och det är ju bara molnigt ute, yeah right....
När vi hade fixat med internet beställningen och betalat allt och var på väg ut så fick vi höra att det regnade ute, självklart när vi hade köpt saker som vi skulle bära hem så kommer regnet. Men man kunde inte undvika att känna sig en aning glad, först och främst för att David inte hade ett paraply och att han skulle få bära det tyngsta (självklart så hjälper jag men han får väl slita en aning mer när han köper till sig själv), skadeglädjen är ju för ljuv.. =).
Och tanken att jag hade gjort rätt val på morgonen och alla andra "vana" japaner gjort fel var inte helt fel. MEN, när vi väl var på väg hem så hade varenda person runt omkring en ett paraply i handen (utan David förståss, hihi) och man kunde inte göra mer än att undra, magic?! Men vi kom hem till slut endå. vissa torrare än andra. =)
Kan vara bra att säga att vi beställde internet men det kommer ta ett par veckor innan vi får hem det så....
Pä fredagen så hände det en hel del, jag, David och en till svensk, Henke gick ut och festade.
Vi gick ut med en 3 stycken japaner i våran ålder och dem visade oss runt på alla möjliga ställen, först gick vi till en bar då man betalade 1000yen (50kr) så fick man dricka hur mycket man ville i 120 minuter. Efter det så fick dem för sig att vi skulle till en hostes club, då man betalar för att sitta med en söt tjej och prata lite strunt medans hon häller upp drinkar och torkar av glaset. Självklart så gick vi dit och jag måste säga att det var super skoj, hade man varit lite mer nykter så kanske det känts lite mer obekvämt. Men det var jätte kul och någonting man defenitivt borde göra om man är i japan någon gång. Det finns även hostesclubar för kvinnor då man sitter med en stilig ung japan (antar jag). Men defenetivt något man bör göra, så om det är någon som tar sig förbi och hälsar på, var reda på en kväll som kan sluta var som helst =). Vi satt där någon timme och man drack en hel del whiskey, (dem slutade ju inte hälla upp, vad ska jag göra, inte dricka?! Det rätta svaret är ja, vill man inte dricka mer så låter man glaset stå fullt). Efter det så var det dags för japanerna att fara hem. Men vi stora starka svenskar vet inte vad ordet sluta betyder så vi bestämde oss att parta vidare, vi drog till en krog som var öppet till 8 på morgonen och vi bestälde in lite redbull vodka, jag menar det slår väll alltid rätt med en redbull vodka efter en full kväll med sprit.
Nej det gjorde det ju inte, hade man bara beställt in en redbull så kanske det gått, men eftersom dem kommer ut med ett glas med vodka och is i och så får man en redbull som man själv häller i så går det ju inte att få i hela redbullflaskan i ett glas. Utan när man är klar med den så ere ju bara att beställa en ren vodka som man sedan blandar med resten av redbullen... Sad to say it didnt end there...
man var inte mycket till människa i lördags eller söndags... Men fyfan va skoj man hade.. =)
Nu får det räcka för idag... dem som har orkat läsa så här långt av mina historier om våra små äventyr här i sendai vill jag bara säga, sorry =).
Annars så kan det vara trevligt att säga att både jag och David mår bra, skolan är spännande och otroligt rolig. Vi har lärt oss hiragana nu vilket är ett av språksetten som används i japan.
Det finns hiragana, katakana och kanji (chinesiskatecken)... one done and two to go... dock så har kanje flera tusen tecken, men jag gillar och tänka positivt så ....bara.... 2 kvar =).. Ta hand om er..
ps. Mitt mobil e-mail som man kan mail-tracka mig i alla olägliga stunder.. [email protected] ...
Ja, matta ne~
äntligen har man tid, energi och lust att springa ner till närmaste it-cafe, det har hänt en hel del dem senaste dagarna. Men jag kan börja från början..
I Tisdags så bestämde sig ett par svenskar från skolan att ha en liten hanami på kvällen, jag och David följde glatt med. Efter en hel del springande runt och fixa lite mat och dricka så började vi gä mot parken, det visade sig att det fanns en park ca 30 min från våran lägenhet, och det var packat med människor. Det fanns tält runt omkring som man kunde köpa mat i, som tex, yaki-tori (grillat kycklingspett) yaki-soba (stektanudlar) onigiris (risbollar) och en hel del annat... Vi gick ner en bit och satta oss på våra presssändning som vi lagt ut, alla runt omkring gjorde mycket liv ifrån sig men det var en trevlig stämning.
"hanamin" verkar vara något som dem flesta företagen bjuder ut sina anstälda på och har roligt , dem flesta grupperna som satt där var otroligt mixade i åldern och dem såg ut att ha sina arbetskläder på sig.
Vi satt där 5 svenskar på en tisdag kväll, med ca 100 japaner runt omkring oss och åt lite god mat med lite öl och japansk sak`e och hade jätte trevligt.
En av oss (som vi träffade för första gången) hade redan studerat i 2 år i samma skola som vi studerar i nu, och han pratade flytande japanska, han studerade till och med i ett japanskt univeristet för tillfället. Så det tog inte lång tid innan det kom lite japanska vänner till han som slog sig ner hos oss.
Det är precis på gränsen till att det shiftar från kalla kvällar till varma kvällar men i tisdags så var det väldigt kallt på kvällen och visst, sak`en värmer en hel del men om man vill kunna stå dan efter så kände man inte för att svepa 2 liter sprit... Men sjâlvklart så var inte alla helt nya för hur en "hanami" ska gå till, och helt plötsligt så kom det upp en massa filtar och kvällen blev räddad. Vi satt hela kvällen till dem stängde (kl 22.00) och smuttade på lite traditionell japansksprit (sak`e) och åt god mat och hade de skoj..
När vi gick hem sä fick vi reda på en rolig sak, det finns en stor metallstålpe som finns några kilometer ifrån oss som ljuser olika färger varje kväll, jag och David har alltid undrat vad den har för funktion. Det visade sig vara att den visade en väderprognos på vilket väder som skulle komma dagen efter. Vit var fint väder, orange var molningt och grönt var regn.
På torsdag morgon innan skolan tar man sig en titt utanför fönstret i undran om man ska ta med sig paraplyet (kostade mig 5 kr) till skolan, kvällen innan så hade väderstolpen visat orange, och visst det var molnigt och såg ut att börja regna när som helst. Så klok som man är så tar man med sig den. Men när man väl kommer ut bland människor så ser man inte en människa med ett paraply i handen. Hela dan går och man kämpar med att få med paraplyt vart man än går.
Efter skolan så går vi alltid ut och käkar lunch hela svenssonligan från skolan, (maten i japan är helt otrolig, Inget jag tänker gå in på idag, men jag vill ha det sagt att japansk mat är extremt god.) Efter lunchen så går jag och David vidare för att fixa internet, men för att få internet måste vi ha ett telefon nummer så vi springer in pä ett mobilkontor och slär oss ner. Efter 2 timmar med våran super japanska och en hel del ringa hit och dit för att kolla det och det... så får vi äntiligen än telefon. Vi tackar för oss och äntligen kan vi fixa internet (så man kanske kan skriva lite kortare bloggar lite oftare... sorry, men kämpa =)).
Vi går vidare till en el butik, det är fortfarande helt grott ute, men ingen har ett paraply med sig, förutom ofcourse yours truly... vi går in och fixar och donar. David hade bestämt sig för att köpa en data och ingen bärbar smidig liten sak som man kan bära utan någon ansträngning. Han ska ha en stationär data med skärm och alla extra tillbehör. Men i hans försvar så var det en hel del billigare, och det tar ju ...bara... 30 min att gå hem frän butiken och det är ju bara molnigt ute, yeah right....
När vi hade fixat med internet beställningen och betalat allt och var på väg ut så fick vi höra att det regnade ute, självklart när vi hade köpt saker som vi skulle bära hem så kommer regnet. Men man kunde inte undvika att känna sig en aning glad, först och främst för att David inte hade ett paraply och att han skulle få bära det tyngsta (självklart så hjälper jag men han får väl slita en aning mer när han köper till sig själv), skadeglädjen är ju för ljuv.. =).
Och tanken att jag hade gjort rätt val på morgonen och alla andra "vana" japaner gjort fel var inte helt fel. MEN, när vi väl var på väg hem så hade varenda person runt omkring en ett paraply i handen (utan David förståss, hihi) och man kunde inte göra mer än att undra, magic?! Men vi kom hem till slut endå. vissa torrare än andra. =)
Kan vara bra att säga att vi beställde internet men det kommer ta ett par veckor innan vi får hem det så....
Pä fredagen så hände det en hel del, jag, David och en till svensk, Henke gick ut och festade.
Vi gick ut med en 3 stycken japaner i våran ålder och dem visade oss runt på alla möjliga ställen, först gick vi till en bar då man betalade 1000yen (50kr) så fick man dricka hur mycket man ville i 120 minuter. Efter det så fick dem för sig att vi skulle till en hostes club, då man betalar för att sitta med en söt tjej och prata lite strunt medans hon häller upp drinkar och torkar av glaset. Självklart så gick vi dit och jag måste säga att det var super skoj, hade man varit lite mer nykter så kanske det känts lite mer obekvämt. Men det var jätte kul och någonting man defenitivt borde göra om man är i japan någon gång. Det finns även hostesclubar för kvinnor då man sitter med en stilig ung japan (antar jag). Men defenetivt något man bör göra, så om det är någon som tar sig förbi och hälsar på, var reda på en kväll som kan sluta var som helst =). Vi satt där någon timme och man drack en hel del whiskey, (dem slutade ju inte hälla upp, vad ska jag göra, inte dricka?! Det rätta svaret är ja, vill man inte dricka mer så låter man glaset stå fullt). Efter det så var det dags för japanerna att fara hem. Men vi stora starka svenskar vet inte vad ordet sluta betyder så vi bestämde oss att parta vidare, vi drog till en krog som var öppet till 8 på morgonen och vi bestälde in lite redbull vodka, jag menar det slår väll alltid rätt med en redbull vodka efter en full kväll med sprit.
Nej det gjorde det ju inte, hade man bara beställt in en redbull så kanske det gått, men eftersom dem kommer ut med ett glas med vodka och is i och så får man en redbull som man själv häller i så går det ju inte att få i hela redbullflaskan i ett glas. Utan när man är klar med den så ere ju bara att beställa en ren vodka som man sedan blandar med resten av redbullen... Sad to say it didnt end there...
man var inte mycket till människa i lördags eller söndags... Men fyfan va skoj man hade.. =)
Nu får det räcka för idag... dem som har orkat läsa så här långt av mina historier om våra små äventyr här i sendai vill jag bara säga, sorry =).
Annars så kan det vara trevligt att säga att både jag och David mår bra, skolan är spännande och otroligt rolig. Vi har lärt oss hiragana nu vilket är ett av språksetten som används i japan.
Det finns hiragana, katakana och kanji (chinesiskatecken)... one done and two to go... dock så har kanje flera tusen tecken, men jag gillar och tänka positivt så ....bara.... 2 kvar =).. Ta hand om er..
ps. Mitt mobil e-mail som man kan mail-tracka mig i alla olägliga stunder.. [email protected] ...
Ja, matta ne~
Kommentarer
Postat av: Mamma Cicci
Älskar att läsa dina berättelser! Kunde ju inte skicka en kudde till David,utan att oxå skicka en till dig, hoppas du gillar den! Juste att dem bär ut paketen till dörren! Kram
Postat av: milla
Fan robin!!
allt låter ju skit najs. vi saknar din ljuva stämma i högtalarna!
krama david från mig !
Postat av: Lasse
Wow! Vad bra ni har! Ta mycket bilder! Jätteroligt med din blogg och du skriver väldigt underhållande!
Har alltid undrat om de där hostess damerna även är prostituerade eller serverar de bara???
Trackback
