Förfest blogg...
I Onsdags efter skolan så bestämde vi oss för att det var dags att ta en titt av sendai bortsett från sina vanliga lilla promenad till skolan och diverse restauranger, vi var 5 svenskar som bestämde oss för att gå åt ett håll och se vart vi hamnar, 4 timmar senare och 1,5 mil (i uppförsbacke) så var vi tillbaka (bilder kommer, har dock inte med mig kablarna). Det var otroligt roligt och väldigt skönt att se en annan del av sendai och förhoppningsvis så tar vi en tur varje vecka åt nått håll och så får vi se vart vi hamnar.
Men som sagt party time, ska väl vara lite social.... jobbigt... :).
matta ne~ ..
Om ni orkar... =)
äntligen har man tid, energi och lust att springa ner till närmaste it-cafe, det har hänt en hel del dem senaste dagarna. Men jag kan börja från början..
I Tisdags så bestämde sig ett par svenskar från skolan att ha en liten hanami på kvällen, jag och David följde glatt med. Efter en hel del springande runt och fixa lite mat och dricka så började vi gä mot parken, det visade sig att det fanns en park ca 30 min från våran lägenhet, och det var packat med människor. Det fanns tält runt omkring som man kunde köpa mat i, som tex, yaki-tori (grillat kycklingspett) yaki-soba (stektanudlar) onigiris (risbollar) och en hel del annat... Vi gick ner en bit och satta oss på våra presssändning som vi lagt ut, alla runt omkring gjorde mycket liv ifrån sig men det var en trevlig stämning.
"hanamin" verkar vara något som dem flesta företagen bjuder ut sina anstälda på och har roligt , dem flesta grupperna som satt där var otroligt mixade i åldern och dem såg ut att ha sina arbetskläder på sig.
Vi satt där 5 svenskar på en tisdag kväll, med ca 100 japaner runt omkring oss och åt lite god mat med lite öl och japansk sak`e och hade jätte trevligt.
En av oss (som vi träffade för första gången) hade redan studerat i 2 år i samma skola som vi studerar i nu, och han pratade flytande japanska, han studerade till och med i ett japanskt univeristet för tillfället. Så det tog inte lång tid innan det kom lite japanska vänner till han som slog sig ner hos oss.
Det är precis på gränsen till att det shiftar från kalla kvällar till varma kvällar men i tisdags så var det väldigt kallt på kvällen och visst, sak`en värmer en hel del men om man vill kunna stå dan efter så kände man inte för att svepa 2 liter sprit... Men sjâlvklart så var inte alla helt nya för hur en "hanami" ska gå till, och helt plötsligt så kom det upp en massa filtar och kvällen blev räddad. Vi satt hela kvällen till dem stängde (kl 22.00) och smuttade på lite traditionell japansksprit (sak`e) och åt god mat och hade de skoj..
När vi gick hem sä fick vi reda på en rolig sak, det finns en stor metallstålpe som finns några kilometer ifrån oss som ljuser olika färger varje kväll, jag och David har alltid undrat vad den har för funktion. Det visade sig vara att den visade en väderprognos på vilket väder som skulle komma dagen efter. Vit var fint väder, orange var molningt och grönt var regn.
På torsdag morgon innan skolan tar man sig en titt utanför fönstret i undran om man ska ta med sig paraplyet (kostade mig 5 kr) till skolan, kvällen innan så hade väderstolpen visat orange, och visst det var molnigt och såg ut att börja regna när som helst. Så klok som man är så tar man med sig den. Men när man väl kommer ut bland människor så ser man inte en människa med ett paraply i handen. Hela dan går och man kämpar med att få med paraplyt vart man än går.
Efter skolan så går vi alltid ut och käkar lunch hela svenssonligan från skolan, (maten i japan är helt otrolig, Inget jag tänker gå in på idag, men jag vill ha det sagt att japansk mat är extremt god.) Efter lunchen så går jag och David vidare för att fixa internet, men för att få internet måste vi ha ett telefon nummer så vi springer in pä ett mobilkontor och slär oss ner. Efter 2 timmar med våran super japanska och en hel del ringa hit och dit för att kolla det och det... så får vi äntiligen än telefon. Vi tackar för oss och äntligen kan vi fixa internet (så man kanske kan skriva lite kortare bloggar lite oftare... sorry, men kämpa =)).
Vi går vidare till en el butik, det är fortfarande helt grott ute, men ingen har ett paraply med sig, förutom ofcourse yours truly... vi går in och fixar och donar. David hade bestämt sig för att köpa en data och ingen bärbar smidig liten sak som man kan bära utan någon ansträngning. Han ska ha en stationär data med skärm och alla extra tillbehör. Men i hans försvar så var det en hel del billigare, och det tar ju ...bara... 30 min att gå hem frän butiken och det är ju bara molnigt ute, yeah right....
När vi hade fixat med internet beställningen och betalat allt och var på väg ut så fick vi höra att det regnade ute, självklart när vi hade köpt saker som vi skulle bära hem så kommer regnet. Men man kunde inte undvika att känna sig en aning glad, först och främst för att David inte hade ett paraply och att han skulle få bära det tyngsta (självklart så hjälper jag men han får väl slita en aning mer när han köper till sig själv), skadeglädjen är ju för ljuv.. =).
Och tanken att jag hade gjort rätt val på morgonen och alla andra "vana" japaner gjort fel var inte helt fel. MEN, när vi väl var på väg hem så hade varenda person runt omkring en ett paraply i handen (utan David förståss, hihi) och man kunde inte göra mer än att undra, magic?! Men vi kom hem till slut endå. vissa torrare än andra. =)
Kan vara bra att säga att vi beställde internet men det kommer ta ett par veckor innan vi får hem det så....
Pä fredagen så hände det en hel del, jag, David och en till svensk, Henke gick ut och festade.
Vi gick ut med en 3 stycken japaner i våran ålder och dem visade oss runt på alla möjliga ställen, först gick vi till en bar då man betalade 1000yen (50kr) så fick man dricka hur mycket man ville i 120 minuter. Efter det så fick dem för sig att vi skulle till en hostes club, då man betalar för att sitta med en söt tjej och prata lite strunt medans hon häller upp drinkar och torkar av glaset. Självklart så gick vi dit och jag måste säga att det var super skoj, hade man varit lite mer nykter så kanske det känts lite mer obekvämt. Men det var jätte kul och någonting man defenitivt borde göra om man är i japan någon gång. Det finns även hostesclubar för kvinnor då man sitter med en stilig ung japan (antar jag). Men defenetivt något man bör göra, så om det är någon som tar sig förbi och hälsar på, var reda på en kväll som kan sluta var som helst =). Vi satt där någon timme och man drack en hel del whiskey, (dem slutade ju inte hälla upp, vad ska jag göra, inte dricka?! Det rätta svaret är ja, vill man inte dricka mer så låter man glaset stå fullt). Efter det så var det dags för japanerna att fara hem. Men vi stora starka svenskar vet inte vad ordet sluta betyder så vi bestämde oss att parta vidare, vi drog till en krog som var öppet till 8 på morgonen och vi bestälde in lite redbull vodka, jag menar det slår väll alltid rätt med en redbull vodka efter en full kväll med sprit.
Nej det gjorde det ju inte, hade man bara beställt in en redbull så kanske det gått, men eftersom dem kommer ut med ett glas med vodka och is i och så får man en redbull som man själv häller i så går det ju inte att få i hela redbullflaskan i ett glas. Utan när man är klar med den så ere ju bara att beställa en ren vodka som man sedan blandar med resten av redbullen... Sad to say it didnt end there...
man var inte mycket till människa i lördags eller söndags... Men fyfan va skoj man hade.. =)
Nu får det räcka för idag... dem som har orkat läsa så här långt av mina historier om våra små äventyr här i sendai vill jag bara säga, sorry =).
Annars så kan det vara trevligt att säga att både jag och David mår bra, skolan är spännande och otroligt rolig. Vi har lärt oss hiragana nu vilket är ett av språksetten som används i japan.
Det finns hiragana, katakana och kanji (chinesiskatecken)... one done and two to go... dock så har kanje flera tusen tecken, men jag gillar och tänka positivt så ....bara.... 2 kvar =).. Ta hand om er..
ps. Mitt mobil e-mail som man kan mail-tracka mig i alla olägliga stunder.. [email protected] ...
Ja, matta ne~
Bilder
Bilder från start tills nu...
www.davidolander.blogg.se davids blogg...
Nippon-party!
Tvättningen är även anorlunda från sverige (som allt annat är också..), alla tvätt tvättas med ljummet vatten, så tvätten blir inte riktigt rent och vita kläder (som var i stort sett det enda jag tog med mig) är något man ska undvika.
Vi har äntligen varit ute och festat för första gången, i torsdags så träffade vi 2 svenskar som studerade japanska i samma skola som oss. Vi gick ut och käkade ramen till lunch tillsammans och jag och David bombade med alla frågor som vi sammlat ihop dem första dagarna och man kunde börja sätta perspektiv på vad kostade vad och hur man gjorde det och det....
På fredagen så bestämde vi oss för att gå ut och äta lite mat och dricka lite gott. Vi möttes kl 8 och bestämde oss för att äta "yaku-niku". Yaku-niku är en japansk mat då man beställer in rått kött och så får man en grill som dem ställer mitt på bordet och man steker köttet själv. Det finns allt möjligt men vi bestälde in 1 kg kött på 3 personer, och det var uppdelat med nötkött och kyckling file. Självklart så hade man ris till (som iallt annat). Där satt man och käkade och drack tills man nästan sprack, och vi var redo för att måla stan gul och blå. Men när vi kom ut så var gatorna fulla av japaner i alla åldrar som hade kostymen uppknäppt och var på otroligt bra humör. Vi fick även reda på att alla skyltar som lös (och dem fanns överallt!) var i stort sett bara olika barer. Men vi bestämde oss för att sätta oss på en liten krog och ta lite öl och wiskey som kostade lika mycket, så varför inte =). Det var en liten bar med en bardisk och pallar runt omkring den som man satt på. Det var dörrar (slide-doors) runt hela krogen så man kunde gå in och ut var som helst vilket gjorde att dem inte behövde en större lokal. Där satt vi några timmar och det droppade in mer och mer japaner som slog sig ner runt omkring oss. Personen som vi gick dit med (henrik) blev även bjuden på ett hanabi party om en vecka av personalen på krogen. Hanabi är en typ av piknik som innebär att man tar med sig en stor filt och massa alcohol och mat och slår sig ner under ett sakuraträd (körsbärsträd) med sina vänner eller arbetskamrater under morgonen och har trevligt... Detta är jätte populärt och jag tror dem flesta japaner gör detta, och eftersom sakura blommar under mars och april så har man det under denna tid. Men det är fortfarande lite för kallt tycker jag, dock så har vi sett lite hanabi partyn och det såg riktigt mysigt ut =).
Efter några öl så bestämde vi oss för att gå vidare och denna gång så skulle vi gå till ett ställe där drinkar var den största prioriteten. Och Henrik visste ett ställe som tydligen var helt otroligt, så vi gick dit.
Vi gick in i en lite bakgata och helt plötsligt så gick vi in i en bygnad och ner för en trappa. När vi kom in så var stället extremt liten, med en bardisk med stolpallar till och 2 små bord längst väggarna, dock så var allt extremt fint och allt var verkligen i första klass, i baren hade han hyllor fulla med alla möjliga spritsorter. Det var en kund där innan oss, en tjej som satt och tittade på tv och drack ett glas vin.
Vi slog oss ner och fick en varsin meny med alla möjliga drinkar. När vi bestälde och bartendern började mixa drinken förstod man direkt varför hans priser var dubbelt så dyra från andra ställen. Han gjorde allt helt perfekt, krosade tex färsk ingefära och mixade perfekt med måtten och gjorde tex min long isle tea (blev tvungen att testa) otroligt söt men samtidigt mycket tryck i =). Efter att ha suttit där ett tag så fick man lite kontakt med den andra kunden som satt där innan oss, och med min otroligt bra japanska (ok...) så satt vi och pratade, hon hade dock studerat i canada i 6 månader så hon kunde lite engelska. Det var extremt kul att försöka sig på att få sig förstådd trotts att det mesta blev på engelska. Men efter ett par drinkar så var det dags att röra sig hemåt, vi fick våran nota och tackade för oss.
Jag och David bestämde oss för att bjuda Henrik på denna kväll, och hela kvällsnotan gick på ca 20.000yen(1.000kr), och då gick vi på dyra ställen och snålade inte på dricka eller mat. Så med andra ord, superCHEAP! =).
Vi ska försöka fixa internet imorrn till lägenheten, men som sagt får se när man skriver nästa inlägg. Kanske när något spännande händer, dvs säkert på vägen hem! =).
Annars så vill jag bara säga att jag trivs jätte bra och har jätte kul.
Ja, matta~ne
Nihongo time!
Men det har hänt lite dem senaste dagarna, vi har som sagt fått en lägenhet vilket var bra men dock så fick vi inga möbler, ingen spis, inget kylskåp, ingenting... eller jo vi fick en AC vilket kommer komma till nytta så arigato för det. Men allt annat som är nödvändigt har vi varit tvungna att köpa, och det är inte så lätt att hitta allt som man vill ha och även försöka komunicera med en försäljare som inte kan mer en 3 ord engelska... Men vi fick det gjort.
I tisdags så åkte jag, David och en till student från sverige till en El-butik med en av skolans lärare, (dock fick vi aldrig hans namn och vi har träffat han varje dag, så det börjar bli pinsamt, vi har gått förbi det stadium då man kan fråga "vad hette du nu igen" med ett litet leende... får se hur det utspelar sig =)) Iallafall så var vi där för att köpa lampor till lägenheten samt en spis. Vi hittade lampor för ca 5.000yen (250kr) styck och vi köpte 3 dvs en till varje rum i lägenheten. Spisen kostade ca 20.000yen (1000kr). Den har en liten ugn för fisk och 2 stekplattor och allt drivs på gas.
När vi var klara i den butiken och slängt in allt i bilen så var det dags att köpa det viktigaste, dvs futonen. En futon är en madrass som man sover på försåss. Med ett jätte mysigt täcke och en hård kudde så sover man iallafall som en Japan =). Och tvärs över gatan så fanns denna butik eller rättare sagt köpcenter. Ett futon set med lakan (som man trär runt hela madrassen), täcke och kudde kostade ca 20.000yen och när man väl skulle betala så hade dem 3 personer som slog in allt i en fin liten(stor) väska som man kunda bära runt smidigt.
På onsdagen så hade vi tyvärr ingen hjälp, men vi behövde fortfarande en hel del saker till lägenheten och det ända vi kunde göra då var "go exploring"! Vi vekla ut en karta och gick åt ett håll på jakt efter ennu en el-butik, då vi kunde köpa ett kylskåp, dammsugare, vattenkokare (till nudlar) och självklart en riskokare!... efter att ha gått någon timme och inte hittat någon sådan butik så var det dags att slita ut kartan och ta sig en titt och se almänt vilsen ut. Och det lönade sig, efter ett tag så kom det fram en tjej(rikitigt söt) som frågade ifall vi behöde hjälp, och både jag och David blev helt ställda, inte för att hon erbjud sig att hjälpa oss utan för att hon pratade bättre engelska än oss.
Vi fick instruktioner om att det skulle finnas en stor el-butik en bit bort och vi tackade för oss och traskade vidare... Till slut hittade vi det. Dem hade allt man kunde tänka sig en el-butik i Japan ska ha, från diskmaskiner till nästrimmare, och självklart allt som vi letade efter.
Problemet nu var att få kylskåpet hemkört, men vi tog kontakt med en gullig liten försäljare(tjej!) och frågade ifall hon kunde engelska, men det kunde hon inte (suprising?). Hon sprang iväg på jaktefter någon som kunde,och hon tog fram sin walkietalke och tog kontakt med hela butiken och alla dess avdelningar. Efter någon minut så kom det fram en försäljare och sa hello, mycket mer än så kunde han inte men vi kämpade på och fick fram det mesta på det språk som man tydligen pratar när man inte kan japanska, dvs eng-gest-panska vilket är en blandning på basic english,mycket flaxande med armarna och fötter och så klart lite så mycket japanska som man bara kan. Men allt slutade bra och vi fick det vi ville och det var en rolig erfarenhet.
Idag var första dagen i skolan då dem gick igenom allt, och så klart på japanska. Men som tur var så kunde en av lärarna engelska, så vi fick en kort översättning på det mesta som sa`s.
Jag och David ska försöka fixa internet till våran lägenhet imorrn eller på måndag så vet inte när jag skriver nästa inlägg, men då kommer det upp lite bilder som vi tyvärr inte fick med oss idag..
Våran adress, ifall någon har nån nytta av den så, varsegod... =)
Regidence 28, #203, 1-5-18, tsuchitoi aoba-ku, Sendai 980-0065 Japan.
En riktigt bra dag...
Idag har jag och David fått mycket gjort, vi har tagit oss ifrån tokyo och kommit fram till våran nya hemstaden dvs Sendai. Vi har varit förbi skolan och sagt hej, första intrycket av skolan kunde inte varit mycket bättre. Jag trivdes direkt.
Vi har även varit och tittat på 2 lägenheter, jag och David har planerat att bo tillsammans för att spara på kostnaderna, och en av dem första personerna vi fick träffa när vi kom till skolan var en mäklare, och när vi nämde att vi ville bo tillsammans så blev han tvungen att ringa runt i 10 minuter till olika människor på jag efter en lägenhet med tv rum osv...
Men tillslut så hade han hittat något som passade våran budjet och vi for iväg. När vi kom fram så fick vi se en ganska liten lägenhet på 42 kvadrat, med 2 rum och kök och ett badrum. Vi både kände direkt att detta var våran lägenhet, den kostade 73.000yen i månaden vilket är ca 3500-4000 kr som vi deler på 2 förståss. Men mäklaren hade även en annan lägenhet som han ville visa, och självklart så ville vi se på den med. När vi kom fram till den andra lägenheten så fick vi se att den låg precis brevid en fors, och hela stället var otroligt fint. Vi gick in i lägenheten och såg att den var säkert dubbel så stor och kostade runt 90.000yen (4.500+ kr) vilket även var en godkänd pris summa att dela på. Dock så var det inte alls samma känsla som i den första lägenheten. Så vi bestämde oss för att ta den första lägenheten som faktiskt bara låg ca 15 minuter från skolan...
Tiden tar slut nu så får skriva mer en annan dag. Hare gött
lite bilder
Ska fixa ordning en egen någon dag men så länge använder jag Davids...
13 timmars somn senare...
Kanske later sinnessjukt men det var nodvandigt! Allt springande och stress som byggdes pa under dagen tog pa krafterna och tydligen en aning pa humoret nu nar jag laste vad jag skrev i mitt senaste blogg inlagg.
Men nu har jag sovit och sovit och sovit lite till.
Vid 4 tiden igar pa dan bestamde vi oss for att vi skulle fa i oss lite mat. David, personen jag aker med for er som inte viste. har en liten speciell vana. Han tycker pa nagot konstigt satt att mc donalds ar gott och ater det sakert 5 ganger per dag i normala fall, och alltid samma bestallning, med en mcfeast, ostburgare och stor cola med cedarcheese... hur som helst sa far vi syn pa en mcdonalds nar vi slapar pa vaskorna pa jakt efter hotell, och saliven borjar droppa ur munnen pa han och han bestamde sig dar och da att en tur pa mcdonalds ar den forsta materfarenheten som ska atas...
Hade det varit nagon annan person en David som kom med denna ide hade jag tyckt det var det dummaste jag hort, men eftersom det ar David sa lat det inte sa konstigt. Sjalvklart at inte jag dar! Det var aven valdigt synd om han for nar han val skulle bestalla sin gammla hederliga meny sa stod allt pa japanska och ingen bild pa nagot bekant. Sa till slut sa pekade han pa lite olika bilder och 2 hamburgare kom fram pa en bricka varav en som han bara tog en tugga pa sen gick den ner i soppptunnan. Man kunde inte gora mer an att skratta.
Efter det sa var det antligen dags att ta sig vidare till ett stalla dar lite ordentlig mat serveras. Kan vara bra att saga vid detta tillfalle att vi har fixat hotell pa ginza gatan som ligger i centrala tokyo som ar valdigt kant for sitt nojjesdistrkit. Hur som helst sa gick vi runt dar och det kot i magen av hunger efter den langa promenaden som tog oss flera timmar med 19 kilo under armen och en ryggsack med en barbar data och alla dess tillbehor plus lite bocker och klader osv... Helt plottsligt sa gick vi forbi en litet stalle med 2 tyg halvor som hangde ner istallet for en dorr, och vi bade kande igen detta fran flera anime serier som vi sett igenom aren. Och vi visste att det var en "ramen" restaurang. Nar vi val gick imellan tyget sag vi att det var en otroligt litet rum med pallar langst vaggarna som man satt och at pa. Vi fick instruktioner om att vi skulle kopa en billjet med en bestallning pa vad vi ville ha. Och da fanns det en "vendingmachine" precis dar man kom in dar la man i mynt eller sedlar och tryckte pa ett nummer sa kom det ut en lapp som vi sedan gav till personalen. Besallningslistan va sjalvklart pa japanska men den hade bilder sa man hade iallafall ett hum om vad man fick. Maten, som man blev otroligt matt pa kostade runt 600yen som ar ca 30 kr, var otroligt god. Vi fick en skal med ramen och lite olika gronsaker som lag i en soppa, och brevid det fick jag en skal med ris och nagon typ av fisk som sag ut och smakade (dock godare) som fiskpinnar. I Japan verkar det ovanligt att bestalla dricka till den typ av mat, dem hade en kanna med vatten och is som man fick ta. Men efter denna harda dag sa fanns det bara en dricka som fick slacka min torst. öL! Sa man tog sig till "vendingmachine" och sag en bild pa en massa dricka och under detta var det en massa nummer och japansk text och kostnaderna var mellan 60/100yen. Sa man la i pengar och chansade pa att man fick nagot som hade humle, malt och vatten i. Men det visade sig att jag hade bestallt nagot helt anorlunda, jag har ingen aning om vad det var men han kollade pa mig lite konstigt =). Hur som helst sa efter lite forsiktig engeslka och fina gester sa fick vi 2 stora ol, som smakade som himmelen. Man kunde antligen pusta ut.
Efter maten sa kande man hur kroppen och skallen madde sa vi bestamde oss for att ta en liten siesta pa hotellet i 2 timmar. Nar man val la huvudet pa kudde sa tog det inte manga sekunder foran man hade somnat in. Och nagra 2 timmar blev det inte utan 13 timmar senare vaknar man och kanner sig redo for en ny dag.
En sista sak som kan vara roligt att berätta är min pinsamma men spännande stund med polisen i Tokyo central.
(har lart mig skriva åäö pa detta skrivbord nu, wee)
Efter att ha åkt till tokyo med tåg så var nästa uppdrag att hitta ett hotell. Det fanns ett stort hotell 200 meter utanför tågstationen där kostnaderna låg pa (30.000yen) 1500 kr per natt, vilket kändes pa tok för mycket. Då fick jag som uppdrag att leta upp lite information pa tågstationen medans David höll koll på väskorna. Efter någon minut får jag syn på en liten polisstation som tydligen finns lite har och var, i hopp om att dem kanske kunde lite engelska, det kunde dem inte... Där står jag, framför 2 poliser och ska forsoka säga småord på japanska som jag kan, som tex hotell, som utalas hoteruu. och billigt som jag av nagon anledning inte kom pa och bestamde mig for att saga "det ar för dyrt. =) som jag tror sags takakuarimasen.. nervös som jag redan var så lät det även mindre och självklart förstod dem ingenting. Men gud vad dem var hjälpsamma, jag antar att dem trodde jag hade sett något rån och var det ända vittne. För efter att ha stått där och inte fått fram nagot sa tanke jag nu ger jag upp och går vidare sa stannar dem mig och ringer till någon som kan engelska och jag får prata med denna person. Jag berattar att jag letar efter ett billigt hotell i dessa trakter. Efter att ha pratat klart sa ger jag telefonen till polisen som sedan far en översättning på japanska av kvinnan i telefonen, och han skrattar och lagger på. Sedan tog han fram ett papper pa en karta och ringade in vart vi stod och sedan ritade han hur vi skulle gå. Jag tackade for mig och gick tillbaka till David och vi kollade pa kartan och fattade ingenting =). Men det vi kunde tyda på kartan var att hotellet var nära så vi gick vidare och forstod till slut att det måste varit det hotell som vi redan varit inne på som kostade 1500 kr natt...
Aja, klockan är 9 pa morgonen och det är dags att se vart denna dag leder.
Nu har man antligen kommit fram, thank god!
och lat mig da saga, det har inte varit speciellt skoj.
Nar man sitter pa arlanda kl 5.30 pa morgonen sa tankar man nog inte klart i huvudet, jag menar vi har suttit pa ett flyg som flog till paris, och nar vi val ska aka till japan sa ser vi att vi tar samma vag tillbaka och aker forbi arlanda.... jag menar det ar 6 timmar som man aldrig far tillbaka. Men, det var nog nyttigt pa sitt satt, for nu vill man inte sitta pa ett plan dem narmsta manaderna vilket gor att det ar bara att lara sig japanska! =D.
Resan gick dock bra och vi kom fram i japan som det var beraknat.
Men!
Efter vi kom fram sa var malet att ta sig till tokyo central som lag ca en timme fran flygplattsen med expresstag.
vi fixade biljetter och hamnade pa ett fiiint tag! resan va behaglig och vi sag massa olika typer av tex byggnader och sportaerenor etc... nar vi val kom fram till tokyo central sa var nasta mal att fixa ett hotel. Klockan var da 10.17 pa morgonen, och i tokyo ar inte det stallet dar 2 fattiga studenter kan checka in overallt och slanga pengar runt sig.
13.28 fick vi vara rum och da har vi sprungit runt och burit, japp burit min 19 kg tunga vaska for att hjulen gick sonder och handtagen ar 2 ryck fran att ga sonder...DET VAR HEMSKT, men nu ere klart... eller inte, for om 2 dar sa ska man bara den igen tillbaka till stationen... far se, man kanske tar taxi =D.....
Nu tar min tid slut har sa, skulle vilja forklara allt mer men som sagt.... untill next time, Take care
Certificate of Eligibility
Dryga 30 timmar till flyget och starten på framtiden!
Innan dess ska vi hämta våra visum som förhoppningsvis är klara, och fixa dem sista småsakerna som man bör ha gjort klart. Som tex packa väskan, ringa sina nära och kära och säga att man ska åka till Japan, ( kom och tänka på att dem kanske ville veta. ;).) fixa lån från csn, ha nån stans att bo när man kommer till japan.. .etc.
Ok, det mesta som är nämt är redan klart men som sagt småsaker ;> ..
Yes, vi har inte fått våra visum ennu. 30 timmar kvar och det är inte klart, låter lite mysko och det finns en liten förklaring för detta.
here we go...
För att få ett visum (student visum) till Japan så måste man först och främst ha alla papper som säger att vi har kommit in i en skola, självklart behöver vi också våra pass, dessa var klara för någon månad sen men vi kunde inte söka efter visum förän vi hade fått ett dokument till. Det dokumentet heter "Certificate of Eligibility".
För att få "Certificate of Eligibility" behöver vi först betala skolans årsavgift plus alla extra tillbehör som tex skolböcker, försäkringar etc... när vi väl betalat det så skickar dem iväg "Certificate of Eligibility" igenom posten, och efter det så kan vi ansöka om visum.
Men vi har även sökt studielån från csn, och dem har en regel att inte ge ut pengar 3 veckor förän skolstart. Detta begränsade tiden till 3 veckor, plus att vi skulle åka till Japan en vecka innan skolstart. Detta gav oss 2 veckor.
Självklart så kom pengarna på en långhelg då alla banker är stängda och reducerade våran tid några dagar till.
Sen när vi väl skickade över pengarna till en bank i Japan så tar det ett par dar innan dem kommer fram, när dem väl kom fram så faxade dem över ett kvitto till oss som vi skulle faxa vidare till skolan i Sendai (där vi ska studera). Och efter det så skulle skolan skicka över Certificate of Eligibility till oss så vi kunde ansöka efter visum.
Men självklart skulle nått bli fel på vägen. När man skulle skicka över pengar till skolan så krävdes det att man fyllde i allt helt korrekt utan något fel, som tex en punkt som inte ska stå där. Det är även en rejäl lista med en massa olika hinder för oss/mig ( ;> ) som inte fattar nått. Så det slutar med att vi fyller i en rad fel och detta gör så att pengarna hamnar i en cirkel och tar ett par dar att komma tillbacka så vi kan göra om allt... Vid denna tidpunkt så var det ganska klart att vi inte skulle hinna med hel processen igen och få tag i ett visum innan vårat plan åker.
Så vi gjorde det som vi alltid gjort i lägen då allt står still. VI frågade efter hjälp. Personen till fråga är våran kontaktperson i Japan som har hjälpt oss något otroligt och det är verkligen tack vare henne att detta blir verklighet, hur som helst så berättade vi läget och frågade hur vi skulle lösa detta. Hon berättade att hon kunde skicka över "Certificate of Eligibility" som vi väntade på med expressmail och att vi skulle lösa allt när vi väl kom till Japan. Detta lät helt perfekt, men det var fortfarande ont om tid.
Vi visst inte hur lång tid det skulle ta att ansöka efter ett visum, och om vi verkligen skulle hinna. Men på måndag (2 dar sen) så kom alla papper och vi for iväg mot den Japanska ampassaden i hopp om en 6 månadslösning (visumets giltighetstid). När vi väl var på plats gick allt väldigt smidigt och bra och dem sa att det skulle vara klart tills på torsdag.
Och därför blev allt klart dagen innan flyget (förhoppningsvis.. ;>).
Kan vara trevligt att nämna att jag inte gör denna resa själv, som ni ser så använder jag ord som vi, oss osv. en hel del och det beror inte på att jag inte har något begrepp på singular eller plural. Utan att min goda vän David även ska utforska en ny kultur.
"David, I wish you the best of luck, but please... Do share." :D
